Sêma Phero (2023-)
från antik grekiska sêma (tecken) -phero (bärare)
Projektet är en invändning mot uttrycket "de svaga i samhället". Ett uttryck som fortfarande används i relation till människor som befinner sig i ett utsatt tillstånd eller situation. Inte sällan används det om människor som kämpar med sin psykiska hälsa.
Idén vilar på tre pelare: uttrycket “de svaga i samhället", semaforer/ordlös kommunikation och samtal kring psykisk hälsa. Med performance som utgångspunkt och genom användningen av semaforer – ett visuellt signalsystem där informationen kodas av flaggor, ljusstavar eller händernas position, likt ett visuellt morsealfabet där du bokstaverar meddelandet du vill kommunicera, undersöker jag kroppen som icke-verbalt kommunikativt verktyg. Semaforer används till viss del fortfarande inom sjöfarten och är accepterat som nödkommunikation. Huvudmomentet är att signalera: Kalla mig inte svag /Do Not Call Me Weak som en tyst protest mot nämnda uttryck. I dagsljus arbetar jag främst med händerna för att återigen förtydliga det kroppsliga. I mörker, med ljusstavar, där kommer rörelserna mellan positionerna framträda tydligare.
Eftersom vi i vardagen förhåller oss fysiskt till varandra, medvetet eller omedvetet, vill jag genom användningen av den ordlösa signaleringen (semaforer) framhäva kroppens kommunikativa egenskaper och spegla den tystnad och brist på förståelse som i vissa sammanhang och omfattning omger psykisk ohälsa. Ofta kan det finnas tecken, ibland uppenbara, ibland subtila signaler på att en person mår dåligt – de man bara uppfattar om man själv har erfarenhet av liknande känslor och därmed kan tyda språket. Samma sak gäller för semaforer, om du inte kan avkoda signalerna kommer du inte att förstå vad som uttrycks. Då det är få som kan tyda semaforer i dagens samhälle, är förhoppningen att det väcker nyfikenhet och frågor, därmed en ingång till samtal. Med Sêma Phero önskar jag samtala om synen på synen på sårbarhet, styrka, mod och om att våga lyssna, om hur samhällsnormer påverkar blicken på våra medmänniskor och konstruerar utanförskap.
English:
Sêma Phero (2023-)
from Ancient Greek sêma (sign) -phero (carrier)
The project is a objection against the use of the expression “de svaga i samhället”, in english translated to "the weak in society", an expression in Sweden often used in relation to people who is in a vulnerable state or exposed situation, and more than often used about people struggling with their mental health. The use of the word “weak” –that in Swedish has a negative connotation, is suggesting that something, in this case humans, are defective. It is a word that separates and creates a we and them, an otherness.
The idea rests on three pillars: the expression "the weak in society", semaphores/wordless communication and conversations about mental health.
Central is the use of semaphores – a visual signaling system where the information is encoded by flags, light sticks or the position of the hands, similar to a visual Morse alphabet, where you letter the message you want to communicate. It is still used at sea in some areas and is accepted as emergency communication.
Since in everyday life we physically relate to each, consciously or unconsciously, through the use of wordless signaling, I want to highlight the body as a non-verbal communicative tool and reflect the silence and lack of understanding that in some context and extent surround mental illness. Often there can be signs, sometimes obvious, sometimes subtle signals that a person is unwell –those you only perceive if you yourself have experience of similar feelings and can therefore decipher the language. The same goes for semaphores, if you can not decode the signals you will not understand what is being expressed and as there are few who can decipher semaphores in today's society, the hope is that it arouses curiosity and questions, thus an opening for conversation.
With Sêma Phero, I wish to talk about the view of vulnerability, strength, courage and about daring to listen, about how social norms affect the view of our fellow human beings and construct exclusion.
Photo: performance in the culverts to the emergency psychiatric ward at Östersunds hospital autumn 2023. Performer Johanna Barr.